"Jag är inte typen som bryter ihop. Jag tänker inte sluta äta eller börja skära mig i armarna, inte sätta mig i ett hörn av skolgården och skriva svarta tankar i en liten bok av ekologiskt papper. Jag tänker bita ihop och försöka leva ändå."
Enligt Lex är världen en dyster värld, som befolkas av idioter. Hon älskar att drömma sig bort från den, fly in i sci-fi-inspirerade fantasier och slippa vardagen. Verkligheten är ju ändå bara fylld av sjuka ideal och ytlighet. Skola och vänner är inte heller något för Lex, för hon tycker att med undantag för Jonatan är ju de flesta idioter och det är vårt hjärtlösa samhälle som har skapat en förvriden bild av vad alla måste göra - gå i skolan, arbeta etc.
Lex bestämmer sig för att skapa Maya, mestadels bara för att sätta käppar i hjulen för en människa hon verkligen inte tål. Maya är en cool, världsvan - och påhittad - tjej som bloggar om sin tuffa uppväxt och om samhällets vrickade krav på människor.
Med hjälp av sin vän Jonatan blir Mayas blogg en stor succé, och bloggen börjar betyda mer för Lex än vad hon någonsin trott att den skulle göra. Hennes bloggande sätter oväntade saker i rullning i såväl omvärlden som Lex egna liv.
Lex bok är skriven för dig som är mellan 12 och 15 år.
Personligen tycker jag den cyniska tonen genom hela boken är smått deprimerande och den fick mig på dåligt humör. De första 70-80 sidorna var dessutom ganska händelselösa, handlingen kändes fattig och även om språket i boken flöt på bra var det inte särskilt utsmyckat och beskrivande. Jag får känslan av att boken är skriven av en vuxen som mer eller mindre har glömt hur det är att vara ung. Men ha i åtanke att jag överlag inte är särskilt förtjust i genren och att det kan vara en bidragande faktor till mitt ogillande.
