Spring så
fort du kan
”Spring så fort du kan” är
uppföljaren av ”En sekund i taget” som Sofia Nordin har skrivit. Det är en
Dystopi och en äventyrsberättelse som utspelar sig på gården där Hedvig och
Ella bodde. Världens befolkning hade dött i en hemsk feber och Hedvig och Ella
hade överlevt sjukdomen. De hade lämnat all smärta och förödelse bakom sig och
gått vidare. Huvudkaraktären i denna bok
är Pojken Ante som Hedvig och Ella hade hittat i skogen. Han bodde på en hemsk
plats så de erbjöd honom en plats på deras gård.
Ante började känna sig bekväm i
det nya hemmet. Han är en väldigt blyg och fundersam av sig. Han rymde hemifrån
när febervågen bröt ut och lämnade sin mamma kvar i sängen åt att dö. Det var
därför han överlevde. Han skäms över allt han har gjort och han tycker att alla
är bättre än han. Men dagarna går och han börjar bli mer självsäker. Det som
Ante inte vet är att Ella har redan bestämt sig för att han är hennes.
Maten började ta slut så det var
dags att rida in till staden igen. Ella och Hedvig hade vant sig vid alla lik,
men inte Ante. Det enda han tänkte var feber,
sjukdom, död, förödelse. Han ville verkligen inte bli sjuk.
De betedde sig som vanligt
affären och så plötsligt stötte de på två syskon som var väldigt underviktiga
och förskräckligt rädda. Hedvig, Ella och Ante blev hotade till livet om de
skulle ta någon mat från affären. De ville inte riskera att någon skulle bli
skadad.
Några dagar efter red de tillbaks
för att hämta de två syskonen och erbjuda en sovplats på gården eftersom de
inte ville lämna kvar syskonen där till att frysa ihjäl under vintern. Flickan hette Nora och var i deras ålder och
lille Malte var åtta år.
De oroade sig för vintern, men
det var inte deras största problem. Alla känslor kom i vägen. Ella och Ante
gillade varandra väldigt mycket. De delade sin första kyss tillsammans medan
Hedvig ville ha Ante och Nora ville ha Ella.
Men plötsligt en natt när Ante
och Hedvig gick upp och satte på radion fick de ett meddelande från andra
överlevande i Umeå. De var rädda för att säga det till Ella eftersom det var
det hon ville, att hitta andra överlevande. Men de var tvungna att berätta. Men
hon verkade inte bry sig, men så en dag hände det. Hon och Nora hade bestämt
sig. De ger sig iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar